När jag såg dig första gången
När du egentligen gick direkt förbi mig.
Så nära att våra energifält snuddade en nästan obefintlig vibration,
så nära att det gjorde ont,
men bara för ett kort ögonblick för sen var du borta.

Allt är så stilla nu, världen har stannat av. Sprungit vidare, förbi.
Jag måste skapa en rörelse för att veta om jag ens fortfarande lever.
Så jag doppar mina tår i sjön.
Ringarna växer sig större, förökar sig, för att i nästa sekund sluta existera,
precis som mina drömmar.

För du finns inte, har de berättat för mig. Jag har alltid varit ensam. Så ensam.