Det här är så jävla tragiskt, för du vill ha mig och jag är så jävla tänd på din kompis och han på mig men du fattar ingenting. 

Och han har kortslutning i hjärnan, en jävla vandringspokal, en trofé. Han tänder eldar i brudars ögon men saknar intellekt. Och jag vill ha honom, fast att ditt hjärta är större än solnedgången du vill dela och paradiset du vill ge mig. 
Och han är lika dum som han ser ut, men jag vill ha honom så mycket mer än jag nånsin velat ha du. 

Jag vet ingenting om hans fula skjorta eller själ men jag vill ha honom, jag vill ha honom just nu. Jag vet inte varför, men jag vill ha honom, kanske just för att han inte är du...

Du är vacker när du ler.

Men inte när du har blod på tänderna. Mitt blod.

Sluta ät mitt hjärta, sa jag, när vänster kammare brast mellan dina hörntänder.

så jävla fina hjärtslag 

ger eld i ögonvrån 

en atombomb exploderar i ditt bröst 

ger vibrationer i minuter efteråt

 som blir timmar, blir till år

en gång om året kommer en trollkarl till min bädd

Jo, jag vet att detta avviker från hela konceptet, men eftersom att den här boken varit en av de största inspirationskällorna till mitt känsloliv och fantasi och efter år av sökande har jag äntligen hittat den!
Den fanns på mitt dagis och mitt dagis finns inte längre och jag är vuxen och glömsk. Jag står i evig tacksamhetsskuld till den människa som placerade denna bok i bokhyllan på mitt dagis och männen som har skrivit den!

they say that she is beautiful, that's a lie she say

the say that you are fairest of them all

she sees a monster on the wall, the mirror tells the truth

she wonders as she cries her heart to dust

why can I see in this world of blinds, this horrid face of mine

?

Havet är en fantastisk inspirationskälla, för där finns en fullständig frihet, en konstant rörelse och en ändlöshet, alla tre byggstenar i mänsklighetens ständiga strävan och en förutsättning för att kunna sitt skrivande vid liv. Drömmen om ändlöshet finns djupt rotad i människan då det ända vi vet, det enda som fungerar som ett konstant, orörligt värde i livets ekvation är just vetskapen om att allting tar slut. Havet både skrämmer och lockar mig, det är en värld som inte är min som jag inte kan vistas i obehindrat, jag har ingen kontroll och jag är inte dess herre. Havet kan enkelt överskölja mig och tvinga ned mig i djupet. Havet är nyckfullt och obarmhärtigt. Men trots det drömmer jag ofta om att ohindrat vandra ut i havets vågor, i denna kravlösa, fria värld av endast vatten och frisk luft, ut i evigheten. 

havsdikt

luften är tung av salt och tång,

havet, en kokande kittel

det skummar upp, som nybryggt öl

mellan mina tår

det brusar upp, virvlar runt

om mina höfter

så fäller jag ut mina armar,

likt en barberarkniv

och friserar lätt

vågornas

löddriga vita hakor